När hjärnan sakta slocknar, ibland under flera år av lidanden, lättar efterhand kanske ångesten för den sjuke själv, medan den ökar för de anhöriga.
Ebon Stranneby fanns ständigt i sin mans närhet under
långa svåra år. Hon skrev ner sina tankar, sina känslor
i daglig dikt. En del av dessa dikter föreligger här i
bokform. De är en hustrus djupaste "saknadsord"!
De är finstämda och manar till eftertanke. Det är
empati och insikt som Ebon så fint manar fram
i sin lilla bok.
Boken bör kunna bli ett stöd för anhöriga och även
skapa ett gott samförstånd med demensvårdens
personal.
Anders Aspegren
Human-etiker
